5G – Ger oss en hel ny generation av möjligheter!

5G, den femte generationens mobiltelefon har börjat rullas ut i världen. En lika efterlängtad som naturlig utveckling i våra möjligheter att snabbt och effektivt kunna kommunicera i vår nuvarande och kommande värld!

5G är ett mobiltnätverk där hastigheten på surfning, täckning och allt annat vi använder dagens mobilnät till ska förbättras rejält! Hastigheten tror man kommer att nå upp till 10-20 gigabit/sekund när nätet är klart utbyggt och med det kommer vi att kunna koppla upp allt fler prylar sk ”internet of things” och det samtidigt. Vidare kommer fördröjningen av att förmedla data drastiskt minska vilket är en förutsättning för att tex kunna bygga vidare på tex självkörande fordon av olika slag.

EUs vision är att 5G bland annat ska möjliggöra 20 miljarder mänskliga abonnenter och över en biljon internet of things-prylar. Dessutom ska mobilnäten skapa förutsättningar för markbundna fordon i hastigheter över 500 km/h positionsbestämma en terminal med en meters noggranhet.

Ur ett nordiskt perspektiv kan man också lyfta att såväl Nokia som Eriksson ligger långt framme i arbetet med att erbjuda den teknik som behövs för att bygga dessa nät, vilket kan vara positivt för såväl sysselsättningen som ekonomin i övrigt.

Som alltid när ny teknik ska köras igång finns det en svans med individer som utmålar det nya som något farligt och något som kommer att leda till stora problem för såväl människors hälsa som naturen i övrigt. Ser man dock till vad vetenskapen kan leverera idag gällande riskerna och farorna med de nya systemen är de i verkligheten i det närmaste obefintliga. De som är emot utveckling av 5G lyfter ofta att vi inte vet vad mer strålning i vår närmiljö betyder för vår hälsa och miljö och att man måste kunna bevisa att inga faror finns innan man tillåter användning.

Ovanstående resonemang skulle ha varit extremt förödande om man hade använt det när annan teknik under årens lopp har utvecklats. Hur långt tror ni vi kommit i utvecklingen av allt från elektricitet till bilar, mobiltelefoni och mycket mycket annat om man skulle tvingats att först bevisa att inga faror fanns med den nya tekniken?

Med detta vill jag på intet sätt negligera riskerna och att det säkerligen kan komma att finnas utmaningar med tekniken och det är därför viktigt att följa med eventuella negativa effekter och biverkningar av olika slag och vid behov möta dessa med olika typer av regleringar som eliminerar eller begränsar de skador som kan uppstå på bästa sätt.

Att per automatik säga nej till ny teknik är att säga nej till att våga vara med och se framtidens möjligheter, möjligheter som kan lösa dagens utmaningar för såväl vår hälsa samt hur vi anstränger vår miljö! 5G ger oss en hel generation av nya möjligheter låt oss tillsammans ta oss ann dessa för framtidens bästa!

Konspirationsteorier – misstänksamhet och ”jag-vet-bäst”-sjuka

Visst kan det vara lite eggande och spännande att ibland låta fantasin skena och se troll och konspirationer i sånt som inträffar runt omkring oss. Att ibland inte vara så allvarsam och våga skämta om det som känns svårt och lite skrämmande är bra. Men när det slår över till att man börjar ta konspirationsteorier som seriösa och allvarliga förklaringar på dessa frågor då har vi skapat mera problem än lösningar.

Det är sunt att vara kritiskt tänkande, att inte svälja allt man hör utan att fundera efter om det verkligen är sanningen man får presenterad för sig, då även sådant som kommer från myndigheter och politiska ledare. Men det är stor skillnad på att vara sunt kritisk och granskande till att rakt av acceptera förklaringar och ifrågasättanden som bygger på olika konspirationer.

Vi möter detta dagligen, och jag måste ju säga att jag ibland förvånas över vilka som sväljer dessa påståenden som sanningar rakt av. Det kan gälla silvervatten, vaccinationer, Frimurare, coranviruset eller 5G.

De som ställer sig bakom teorierna är ofta sådana som varit mycket noga med att proklamera att man inte blint ska tro på myndigheterna eller beslutsfattarna då dessa är allmänt illasinnade, köpta av någon eller ute efter att ta fullständig kontroll över våra liv. Det dessa personer i följande steg glömmer är att kritiskt granska de som gett denna ”förklaring”. Man ser tex inte hur vår stora granne i öst har nytta av att skapa oro eller hur vissa politiker gör allt för att sprida bilden av ett samhälle i förfall för att själva få förtroende i kommande val.

Att jag valde att skriva om detta ämne idag var att för att jag på Svenska Yles webbsida läste en artikel om att enbart 70% av finländarna är beredd att vaccinera sig mot Covid-19. För mig var detta en skrämmande låg siffra i ett läge då all fakta pekar på att ett vaccin faktiskt är vår enda väg för att stabilisera läget inom en relativt snar framtid. Jodå, jag är fullt medveten om att det också finns risker med ett vaccin, men jag hyser fullt förtroende för våra myndigheter i detta fall. Särskilt så länge ingen kan lägga fram fakta som skulle bevisa motsatsen.

Sammanfattningsvis så är det självklart så att vi i dagens värld, där vi ständigt överöses med olika typer av information i ett aldrig sinande flöde, behöver ett sunt kritiskt tänkande. Däremot blir det problem om vi tror att kritiskt tänkande är liktydigt med att vara emot myndigheter per definition och att alltid se hur dessa försöker göra oss till verktyg och viljelösa slavar för egna syften.

Fortsätt läsa →

Små små steg i rätt riktning…

Jag måste erkänna att jag har svårt att förstå. Svårt att förstå att man på riktigt kan vägra andra möjligheten till äkta, jämbördig och ansvarsfull kärlek. Särskilt i belysningen att man tillerkänner sig en tro som lyfter just kärleken till Gud och sin nästa så högt.

Jag är därför så innerligt glad att diskussionen kring äktenskapet är så levande som det är i vår kyrka. Ännu gladare är jag över att tillhöra ett stift vars biskop är en av de som tydligt driver rätten till kärleken på ett varmt och sympatiskt sätt.

Det ska erkännas att jag många gånger hållit på att tappa tilltron till att förändring ska ske. Likaså ska jag erkänna att det sitter långt inne att välja en väg där vi i vår gemenskap också framledes ska finna personer som vägrar mig min kärlek.

Likt biskop Åstrand med flera inser jag dock att det steget är bättre än ingenting och i belysningen av en religiös åskådning där man måste kunna vända andra kinden till och förlåta förstår jag att alternativet att leva sida vid sida trots att man har olika syn på äktenskapet antagligen är bättre än att slita sönder vår gemenskap helt.

En förutsättning för att detta ska fungera är, precis som biskopsmötet nu konstaterat, att den fortsatta debatten och diskussionen kring detta sker med värdighet och respekt.

Detta inlägg ska ses som en utsträckt hand till de som tycker olika. Jag är redo att leva vidare i samma kyrka också med de som har annan syn gällande äktenskapet så länge jag kan känna att jag respekteras för den jag är, inte döms och ges möjlighet att ingå äktenskap med den man jag vill bedyra min kärlek till.

Jag känner mig trygg i att den verkliga domen enbart kan förkunnas av en, men förutsätter att alla vi som finns inom den evangelisk lutherska kyrkan i Finland accepterar detta och inte bedriver en ovärdig kampanj mot dem som sätter kärleken högst av allt.

Jag är glad att min biskop, Borgå stifts Bo-Göran Åstrand, går i spetsen för detta arbete. Det gör att jag känner mig trygg.

Ytterligare en sak som, trots att diskussionen ännu sprattlar på, ger mig en viss trygghet är kyrkans syn på kvinnliga präster. När det begav sig använde man ett liknande tillvägagångssätt och det visade sig framgångsrikt. Idag finns få bekymmer för kvinnor att bli präster.

Tillsammans kan vi ta det små stegen. De små stegen som gör att flera kan känna sig välkomna och även i framtiden kunna vara en del av vår kyrkliga gemenskap!

Så nu är det upp till bevis, tar även de som har annan åsikt den utsträckta handen? Jag hoppas verkligen det!

Lyft det möjliga och låt det omöjliga vara – det senare kan du ändå inte göra något åt!

Ibland tappar jag tron på vart vårt samhälle och vår värld är på väg. Slår man på radion eller TVn, läser nyheter i tidningar eller på nätet eller följer debatten på socialamedier och vid kaffeborden kan man lätt dra slutsatsen att allt är åt h-lvete.

Jo visst, vi saknar på inga sätt utmaningar just nu, men blir det nått bättre av att vi gnäller och hetsat upp oss?

Låt mig ta ett exempel: Varje gång (turligt nog har vi inte haft så många) är det vissa människor som går igång som bara den. ”Informationen vi som allmänhet får är för dålig.” ”Myndigheterna döljer säkert något för oss!” ”Stäng gränserna!” ”Berätta mer om vem det är!” osv osv…

Jag tycker absolut att det är viktigt att myndigheterna ger oss medborgare information om hur läget med Covid-19 utvecklar sig, men ärligt vad blir bättre av att sitta och hetsa över det som hänt? Istället borde vi lägga energin på att följa de råd som myndigheterna ger och stötta varandra att orka igenom detta!

Ett annat exempel är att slentrianmässigt konstatera att allt som Mariehamn gör är fel, besvärligt och negativt eller allt som landskapsregeringen gör eller gjort, är eller var helt fel! Efter det sätter man punkt eller fortsätter och söka någon som man kan peka ut som syndabock och hänga ut och hudfläbga offentligt! Konkreta alternativ eller lösningar duggar det inte lika tätt av!

Å nej jag vill med detta absolut inte blunda för utmaningarna eller skapa ett samhälle som ska vara totalt konsekvenslöst, utan krav på ansvar och slappt. Tvärt om!

Jag vill sätta mer tid på att söka lösningar på utmaningarna genom att nöta olika alternativ mot varandra. Jag vill att vi skall lära oss av misstag som görs och se till att vi undviker att göra om dem och hittar nya vägar att gå vidare på.

Jag är rädd för att rådande debattklimat, där vi koncentrerar oss på det negativa kommer att få en förlamande effekt. Goda idéer och tankar kommer inte fram för att människor fasar för att bli uthängda och förlöjligade och i värsta fall väljer man att låta bli att göra något överhuvudtaget för att på så sätt åtminstone inte göra fel och få ta konsekvenserna av det.

Vill vi inte ha ett samhälle som förlamas av det negativa kan vi alla göra vårt för att så inte ska ske. Detta genom att inte haka på det negativa gnälliga spåret utan istället när vi inte är nöjda komma med konkreta alternativ och faktiskt också på riktigt lyssna på vad andra egentligen säger och inte bara utgår från att dom säger något!

Det låter kanske naivt och blåögt men för egen del tror jag absolut att vi kan göra skillnad och jag är övertygad om att det behövs! Möjligheterna finns det är bara för oss att ta dem!

Allt gott!

Dags att börja bubbla

Nu har det snart gått ett år sedan jag lämnade den dagspolitiska hetluften. Jag kan konstatera att för tillfället ångrar jag inte mitt beslut utan trivs förträffligt att nu befinna mig i den ”riktiga” världen från morgon till kväll!

Även om jag trivs med min nya tillvaro finns det absolut saker jag saknar. Utöver en del av mina kolleger så saknar jag nog mest att få tillfälle att ”tycka” och ha åsikter. För åsikter saknar jag verkligen inte, och det är ibland irriterande att inte ha möjlighet att kunna föra fram dem och få möjlighet att debattera dem med andra!

För att råda bot på min på denna åsikts- eller bubbelabstinens har jag bestämt mig för att pröva på att blogga lite. Framöver kommer ni nu att möta en del av mina tankar om livet, vardagen, världen och vad som nu faller mig in här på min blogg Ehns bubbel!

Jag kommer att puffa på min FB sida när jag skrivit ett nytt blogginlägg så via den kan du följa mitt bubblande. Du kan också följa denna sida så får du en avisering om att nått nytt är pågång!

Kommentera och debattera gärna det jag skriver, men håll god ton och försök hålla er till ämnet. Vårt samhälle idag behöver debatt och diskussion men då en som håller klass och stil. Ingen vinner på att jämt gnälla, klaga och hata utan det vi behöver är förlag och alternativ.

Ha det gott!

Nu bubblar vi!

Avgörande beslut – paus

Förr och nu… Tiden går…

Efter mycket funderande om mitt fortsatta politiska engagemang har jag nu fattat mitt beslut.

I princip sedan högstadietiden har jag varit mycket engagerad i att kunna påverka min vardag. Politiken har nu varit min vardag, natt som dag, vinter som sommar, jul som midsommar i snart 16 år. Politiken finns i mitt blod. Jag har nästan alltid trivts och trivs oerhört väl med det jag gjort och gör. Jag är så oerhört tacksam över att jag fått denna möjlighet och förtroede att företräda mitt parti, Åland och ålänningarna. Jag har alltid försökt att leva upp till förväntningarna som jag känt att funnits och hoppas att jag åtminstone delvis klararat av att leverera.

Att jobba och leva med politik har, trots att jag alltid försökt hitta god grund och återkoppling till verkligheten, ibland känts lite som att man levt i en bubbla. En politisk bubbla där verkligheten inte alltid nått ända fram. Det har fått mig att fundera.

16 år är en lång tid. Under den tiden har jag lagt studier åt sidan (allt för länge) , valt bort jobberbjudanden, låtit jobbet styra min dygns och årsrytm mm mm. På plussidan finns som jag nämnde ovan allt det jag fått uppleva, alla människor jag haft förmånen att träffa och lära känna och all den erfarenhet jag fått.

I juli i år fyller jag 44 år, befinner mig mitt i livet och har förhoppningsvis mycket kvar att göra och uppleva. Politiken kan helt säkert ge mig mycket mera och förhoppningsvis kan jag ge den tillbaka. Samtidigt har jag också på senaste tiden känt en nyfikenhet att pröva på något annat. Dessutom skulle, känner jag, privatlivet må gott av lite mera tid och framförallt lite mera avskiljdhet.

För ett år sedan fick jag möjlighet att börja vikariera på Alarmcentralen som alarmoperatör. Det ena gav det andra och nu jobbar jag deltid som projektledare och tf alarmmästare, något som ger mig oerhört mycket och som jag verkligen trivs med. Det ger nya infallsvinklar, jag lär mig nytt och trots att projektarbete har många likheter med politiken är detta något helt annat. Projektet ska vara klart till nästa mars/april. Vad som händer sen det har jag ingen aning om.

Med allt detta som grund har jag nu alltså fattat mitt beslut. Eftersom politik är en så stor del av mitt liv kommer jag att ställa upp i kommunalvalet i Mariehamn. Men sedan vill jag ge mig själv möjlighet att göra något annat som huvudsyssla. Jag har därför meddelat mitt parti att jag inte kommer att stå till förfogande för höstens lagtingsval utan ta en paus och göra något annat under fyra år. 2023 siktar jag sedan på, om väljarna så vill, att återkomma till landskapspolitiken.

Detta har inte varit ett lätt beslut, men jag känner ändå att det är det bästa för såväl mig själv som alla andra parter, särskilt på lång sikt. Det känns bra att hålla kvar ena foten i politiken, i det som varit och är mitt kall samtidigt som jag skapar en möjlighet att göra något helt annat och utforska vad livet i övrigt kan erbjuda.

Så vänner, finns det någon där ute som har något erbjudande eller förslag på jobb eller annat uppdrag för de kommande åren så hör av er, jag är öppen för diskussion! 😊

Riksdagsvalet – ett val om ideologi och språk!

YLE har idag släppt en analys av svaren på de frågor som vi kandidater besvarat i deras Valkompass. I analysen har man bla tittat på hur partierna och kandidaterna placerar sig ideologiskt. Det mest anmärkningsvärda var att centern placerade sig till vänster om socialdemokraterna och att socialdemokratiska kandidater var mycket spridda och ofta låg längre vänsterut än vad partiet uppgett.


För egen den placerade jag mig tryggt på den högra delen av skalan, nästan identiskt med var Samlingspartiet placerat sig. I min kampanj har jag varit tydlig med att jag en politiker som är tryggt förankrad i borligheten med inspiration från såväl libralt som konservativt. YLEs analys bekräftar just detta. På bilderna ovan ser du bilder på var jag och övriga åländska kandidater placerar sig ideologiskt.

I belysning av gårdagens  diskussion gällande Rinnes uttalanden om kommande regeringsbildning och Jessy Eckermans besked om att hon överväger att ansluta sig till den socialdemokratiska riksdagsgruppen kan man enkelt sammanfatta att årets riksdagsval på Åland handlar om ideologi och svenska språket!


Min innehållsdeklaration är klar: tydligt borgerlig och tydligt för svenskspråkigt samarbete!


Valet är ditt!


🇦🇽 Ehn för Alla – Alla för Ehn 🇦🇽

Rinnes raka besked – tragiskt och illavarslande

Socialdemokraternas ordförande Antti Rinne är ovanligt tydlig gällande regeringsbasen innan vi ens har något valresultat. Redan nu utesluter han ”småpartier” som t.ex. SFP som del i en regering han eventuellt skulle komma att leda. Spännande är att orsaken till detta inte då skulle vara SFPs politik utan han hänvisar till partiets storlek. Extra anmärkningsvärt blir det när det kommer från en partiledare för ett parti som säger sig ”stå upp för den LILLA människan”. Ytterligare är det värt att notera att han inte har några problem att leda en regering där Vänsterförbundet deltar.

Konsekvenserna av detta ställningstagande kan bli stora i finsk politik och kan också komma att påverka de åländska frågorna. Vad betyder detta för svenskans ställning i Finland? Ska man se beskedet som att samarbete kring de svenska frågorna inte längre är viktiga för Socialdemokraterna?

Gällande Åland är Rinnes ställningstagande också bekymmersamt. Erfarenheten av tidigare regeringar har visat att med SFP som part har Åland haft en bra ingång för att diskutera åländska frågor med regeringen i Helsingfors. Här ska nämnas att samarbetet med socialdemokrater som Paavo Lipponen också gagnat Åland, men styrkan har då legat i att SFP och Soc har samarbetat.

Den åländska riksdagsledamoten har av tradition alltid tillhört den svenska riksdagsgruppen. Motiven är enkla. Genom ett samarbete mellan den åländska riksdagsledamoten och SFP har man skapat en bas för svenskspråkigt arbete i riksdagen som gjort det möjligt att i större omfattning än vad som annars skulle vara möjligt bedriva riksdagsarbetet på svenska. Vidare har samarbetet varit en tydlig signal om att det är viktigt att det finns någon som tar ansvaret att på allvar tillsammans bevaka språkfrågor. Naturligtvis har det, och kommer det, alltid vara viktigt för den åländska riksdagsledamoten att bygga goda samarbeten också till övriga partier i riksdagen och då särskilt de partier som ingår i regeringen.

Det som ytterligare gör att osäkerheten och frågetecknen nu hopar sig är att socialdemokraternas åländske kandidat Jessy Eckerman nu öppnar för att bryta samarbetet med SFP och istället gå in i den socialdemokratiska gruppen. Konsekvenserna av detta vet vi inte, men att kasta ett fungerande samarbete överbord känns inte som genomtänkt och ansvarsfullt. Att sen på allvar tro att det bara är att välja det ena alternativet om SFP är med i regering och det andra om SFP inte är med känns inte seriöst. Hur skulle såväl SFP som Soc se på ett sådant hattande?

Sammantaget gör de besked som nu kommit från socialdemokrater mig än mer övertygad. Vill man som väljare på allvar säkra en möjlighet för att de åländska frågorna ska nå framgång i Helsingfors är en röst på listan För Åland en självklarhet. Jag står redo för fortatt samarbete inom den svenska riksdagsgruppen samtidigt som jag kommer att söka gott samarbete med övriga partier.

🇦🇽 Ehn för Alla – Alla för Ehn! 🇦🇽

Gå och rösta! – Förhandsröstning 3-9/4

Ehn för alla – Alla för Ehn

Idag börjar förhandsröstningen i årets riksdagsval. På postkontor runt om i landet kan du gå in och nyttja din rätt att rösta. Befinner man sig utomlands finns också där särskilda förhandsröstningsställen i många länder och man kan också beställa hem röstningshandlingar om man är skriven utomlands. På följande länk hittar du mer information om förhandsröstning: https://vaalit.fi/sv/rostning-och-rostningsstallen

Vill du inte förhandsrösta kan du naturligtvis rösta på valdagen söndagen den 14/4. Din vallokal finns nämnd på ditt röstkort!

Nedan ser du mina vallöften:

🇦🇽 Ehn för Alla – Alla för Ehn! 🇦🇽