Respekten för olikheten – en av grunderna för jämställdhet

Jag brukar i mina stunder beskriva mig själv som konflikträdd och kanske är det det som får mig att bli så förundrad och störd över den enorma polarisering som drar fram över vårt samhälle idag. Det stör mig för jag har ännu inte sett något gott komma ur polariseringen och dessutom hindrar den många gånger lösningar och utveckling.

Jag skrev i ett tidigare blogginlägg om den polarisering som förlamar kyrkans hantering av kärlek och äktenskap. I tisdagens Ålandstidning lyfter Henrik Herlin på ledarplats en annan fråga som under lång tid hemsökts av polariseringens farsot nämligen kvinnligt, manligt och jämställdhet.

Det känns alltid svårt för mig att diskutera frågan om jämställdhet eftersom jag i vissa kretsar per definition diskvalificeras från att ha åsikter som inte är enig med dem eftersom jag är man. En fördel har jag i detta fall av att vara öppet homosexuell, det ger mig av någon märklig anledning, ofta en större möjlighet att få diversifiera diskussionen. Å andra sidan finns det då, hos personer som tycker att någon diskussion om jämställdhet inte behövs, de som tycker att en homosexuell inte kan ta del i dessa diskussioner över huvudtaget. Gällande det sistnämnda har jag till och med fått höra att vad skulle jag kunna tillföra en diskussion om detta då jag ju är ”varken eller”.

Jag tycker att Herlin i sin ledare fångat en viktig aspekt av jämställdhet och det är att grunden för att kunna åstadkomma jämställdhet är att man respekterar och högaktar skillnader. Naturligtvis finns det både i det typiskt manliga och det typiskt kvinnliga sådant som motverkar arbetet för att skapa jämställdhet. Den typen av egenskaper/åsikter/beteenden är ju inget man per definition behöver lyfta som något eftersträvansvärt. Samtidigt finns det, som Herlin skriver andra egenskaper/åsikter/beteenden som är positiva och där det typiskt manliga och kvinnliga kompletterar varandra och leder till något gott, tillsammans och var och en för sig.

För mig är det tyvärr ett faktum att vi på alla områden inte har en reell jämställdhet idag. Att där som vissa gör förneka att så är fallet känns inte seriöst. Däremot tror jag heller inte på att använda sig av argumentationen om att det finns en ständig pågående ”könskamp” där det kvinnliga per definition är gott och det manliga enligt den samma är ont och där jämställdhet handlar om att ta del i denna kamp på det ena könets sida

Vill vi på allvar, och det utgår jag från att vi vill, uppnå ett samhälle som på riktigt är jämställt, finns början enligt min åsikt i att vi vågar se att så är inte fallet idag. Vidare måste vi inse att, en av de viktigaste lösningarna för att nå resultat, ligger i att respektera likheter och olikheter hos olika individer. Att stärka och utveckla de goda egenskaperna hos enskilda individer kommer enligt mitt sätt att se saken leda till att jämställdheten i vårt samhälle också stärks. Människor som får växa, och då inte på bekostnad av andra, tenderar att bli mer kreativa och kan ge mera för att utveckla såväl sig själva som vårt gemensamma samhälle.

Å jag till sist, självklart ska vi på inga varor vilkor stötta och hylla egenskaper/åsikter/beteenden som är olagliga, våldsamma eller destruktiva. De som står upp för dylikt är varken för olikheter, respekt eller jämställdhet utan de står för helt andra värden och mål med hur vårt samhälle ska utvecklas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s