Etikett/Självstyrelsen

av Johan

Åland – svenska språkets flytväst och vakthund i Republiken Finland

Har inte blivit att bubbla ur mig så mycket här på en längre tid. Svenska Dagen fick mig dock inspirerad.

Som ett led i firandet av Åland 100 år ordnar Svenska Finlands Folkting sitt stora firande av Svenska Dagen på Åland. Idag ordnades en panel diskussion på Stadsbiblioteket i Mariehamn under temat ”Hur kan Åland stöda det svenska i Finland”. I panelen deltog riksdagsledamöterna Anders Adlercreutz, Sandra Bergqvist och Mats Löfström, lantrådet Veronica Thörnroos och lagtingsledamoten Liz Mattsson. Det blev en mycket intressant diskussion som fick mina tankar att flyga.

Svenska språket är, som för så många andra, så mycket av mig och min person. I mitt tidigare liv, som lagtingsledamot, minister och talman, var språket och orden mitt viktigaste arbetsredskap. Språket bygger också min person och min förmåga att kunna kommunicera. Utan ett starkt eget språk blir det också svårt att lära sig och uttrycka sig på andra språk.

Svenskan i Finland förenar och spittrar. Svenskan i Finland bygger band och ger trygghet. Efter många år med studier, politiskt engagemang och ett aktivt deltagande i Finlands Svenska Brand- och Räddningsförbunds (FSB) verksamhet är min viktigaste lärdom att vi måste förstå att förutsättningarna för att leva och verka på svenska är helt beroende av var man bor. Detta leder till att vi också måste inse att en lösning som fungerar på Åland inte nödvändigtvis fungerar i Vasa eller Helsingfors och tvärt om. Det gäller därför att stötta varandra utgående från våra olika förutsättningar och inse att olika lösningar är en styrka då de alla stöttar att svenskan i Finland fortlever nu och i framtiden! Genom att förstå detta faktum och acceptera det kan vi också hitta ett spektrum av goda lösningar.

”De åländska lösningarna” beskrevs i dagens paneldiskussion som en flytväst och en vakthund, en i mina ögon rätt träffande beskrivning som jag också känner igen mig i.
Under studietiden i Vasa minns jag hur jag, likt en vakthund, krävde min rätt att få studielitteratur på ett språk jag kunde behärska. Obekvämt många gånger med viktigt för mina studieframgångar. Förhoppningsvis kunde det också fungera som en flytväst för andra med samma behov.
Under mina år i FSB har jag alltid, också när andra tyckt det varit besvärligt, stått upp för S:et i förbundets namn. Som en vakthund för mina åländska brandkårsungdomar som behöver svenskan för att kunna delta och förhoppningsvis som en flytväst för det svenska i Finland i stort.

Jag är glad över att Folktinget i år valt att lägga sin Svenska Dagen fest på Åland. Lika glad är jag över att det offentliga Åland på bred front välkomnat och hittat samarbete kring firande. Detta signalerar att det finns en god förståelse och utmärkt grund för att, med våra olika förutsättningar som grund, kunna stå upp för det svenska i republiken Finland. Genom denna typ av evenemang ges möjlighet att träffas och skapa kontakter, kontakter som kan odlas och användas för att visa alla i republiken vilken styrka svenska språket är för hela landet. Att detta samtidigt görs som en hyllning till Ålands 100 åriga självstyre känns också bra. Det ger en tydlig signal om förståelse och respekt för denna för Åland speciella och mycket viktiga lösning som i grunden erbjöds av Finlands riksdag och sedan befästes i internationella fördrag. Just der faktum att självstyrelsen var något som det unga Finlands riksdag tog initiativet till är viktig att påminna dagens beslutsfattare, tjänstemän och andra om när dessa nu ibland ifrågasätter Ålands möjlighet till särskilda lösningar.

Republiken Finland har i de två språken en stor rikedom som är viktig att vårda, särskilt som en bro tilö Norden och resten av västvärlden.
Republiken Finland har i det självstyrda Åland en rikedom i hur man löst en minoritets behov som ger förutsättningar att växa och utvecklas, inte mot Finland utan tillsammans med Finland.
Dessa två rikedomar måste vi tillsammans aktivt vårda och bevara!

av Johan Ehn

DET FINNS HOPP…

Efter mycket vånda har regeringen i Helsingfors avgivit en proposition till riksdagen med förslag till förändring av självstyrelselagen till den del det berör det ekonomiska systemet. Inte en dag för tidigt men det inger hopp för framtiden.

Den blåe ordföranden och tillika kulturministern Sampo Terho anklagar nu oss ålänningar för utpressning. Ett huvudlöst uttalande som gör ett försök att skriva om historien på ett makalöst sätt! För att förstå varför jag hävdar det måste vi backa tillbaka till förra mandatperioden.

Under regeringen Katainens tid var Anna-Maja Henrikssonk (SFP) justitie- och Ålandsminister. På uppdrag av en enig regering utsåg hon en parlamentarisk kommitté under ledning av president Tarja Halonen, riksdagsrådet Gunnar Jansson och Utrikespolitiska institutets chef  Teija Tiilikainen med representanter från såväl lagtinget som riksdagen vars uppdrag var att ta fram ett förankrat förslag om en ny modern lag för en självstyrelse i tiden, en självstyrelselag 4.0.

Efter år av arbete och kompromissande lämna så den sk Ålandskommittén 2016 sin slutrapport till nuvarande Ålandsminister Anne Berner. När Berner tog emot slutrapporten konstaterade hon att den var att betrakta som ett förslag, ett avtal mellan lagting och riksdag, som nu skulle förverkligas. Resultatet i åländska ögon mätt var acceptabelt men vi hade fått backa från mycket av det som var våra ursprungliga målsättningar.

En tid därefter, när ministerierna fått sätta tänderna i förslaget konstaterar regeringen Sipilä och Ålandsminister Berner att Ålandskommitténs förslag, det som inledningsvis setts som ett avtal mellan parter, inte kunde förverkligas. Särskilt lyftes finansminiteriets kritik som grund för ställningstagandet.

Under samma tid som denna process pågått har man i Helsingfors processat landskaps- och vårdreformen. Från åländsk sida var vi tidigt ute och påminde om att refomens finansieringsmodell kunde få konsekvenser på självstyrelsen och att detta måste beaktas. Vi har därefter gett åtskilliga förslag till lösningar som skulle göra att riksregeringens reform ska kunna rulla vidare med lösningar som inte strider mot självstyrelselagen. Den tydligaste, ändmålsenligaste och långsiktigaste lösningen var att vi skulle överta behörighet gällande förvärvsinkomsternas beskattning. Svaret från finansministeriet, och därmed också Helsingfors regeringen, blev nej!

Förhandlingarna fortsatte och från åländsk sida accepterade vi att skjuta det stora reformarbetet av självstyrelselagen framåt om vi kunde hitta en lösning på den ekonomiska självstyrelsen som var acceptabel. Som alla vet har den åländska befolkningen vuxit under åren sen vi senast reviderade självstyrelselagen och vi har under många år jobbat för att detta ska kompenseras så som var andemeningen i gällande självstyrelselag. Det förslag som nu idag äntligen lagts till riksdagen tar sikte på att lösa både våra åländska behov och problematiken kring vård- och landskapsreformen. Att som Terho nu försöka svartmåla Åland är att handskas mycket ovarsamt med sanningen och ett fult sätt att försöka plocka billiga poäng inför kommande riksdags val!

Positivt är dock att de två seriösa och samhällsbärande partierna Samlingspartiet och Centern nu visar att man förstått situationen vilket bådar gott för fortsättningen. Detta ska förhoppningsvis vara starten på nya konstruktiva och framåtsyftande diskussioner om hur vi tillsammans kan utveckla Åland, den autonoma pärlan i Republiken Finland, till något vi också i framtiden tillsammans kan vara stolta över!

Jag hoppas för egen del kunna vara med och föra dessa diskussioner vidare under kommande år!

Ehn för Alla – Alla för Ehn!