Har inte blivit att bubbla ur mig så mycket här på en längre tid. Svenska Dagen fick mig dock inspirerad.

Som ett led i firandet av Åland 100 år ordnar Svenska Finlands Folkting sitt stora firande av Svenska Dagen på Åland. Idag ordnades en panel diskussion på Stadsbiblioteket i Mariehamn under temat ”Hur kan Åland stöda det svenska i Finland”. I panelen deltog riksdagsledamöterna Anders Adlercreutz, Sandra Bergqvist och Mats Löfström, lantrådet Veronica Thörnroos och lagtingsledamoten Liz Mattsson. Det blev en mycket intressant diskussion som fick mina tankar att flyga.

Svenska språket är, som för så många andra, så mycket av mig och min person. I mitt tidigare liv, som lagtingsledamot, minister och talman, var språket och orden mitt viktigaste arbetsredskap. Språket bygger också min person och min förmåga att kunna kommunicera. Utan ett starkt eget språk blir det också svårt att lära sig och uttrycka sig på andra språk.

Svenskan i Finland förenar och spittrar. Svenskan i Finland bygger band och ger trygghet. Efter många år med studier, politiskt engagemang och ett aktivt deltagande i Finlands Svenska Brand- och Räddningsförbunds (FSB) verksamhet är min viktigaste lärdom att vi måste förstå att förutsättningarna för att leva och verka på svenska är helt beroende av var man bor. Detta leder till att vi också måste inse att en lösning som fungerar på Åland inte nödvändigtvis fungerar i Vasa eller Helsingfors och tvärt om. Det gäller därför att stötta varandra utgående från våra olika förutsättningar och inse att olika lösningar är en styrka då de alla stöttar att svenskan i Finland fortlever nu och i framtiden! Genom att förstå detta faktum och acceptera det kan vi också hitta ett spektrum av goda lösningar.

”De åländska lösningarna” beskrevs i dagens paneldiskussion som en flytväst och en vakthund, en i mina ögon rätt träffande beskrivning som jag också känner igen mig i.
Under studietiden i Vasa minns jag hur jag, likt en vakthund, krävde min rätt att få studielitteratur på ett språk jag kunde behärska. Obekvämt många gånger med viktigt för mina studieframgångar. Förhoppningsvis kunde det också fungera som en flytväst för andra med samma behov.
Under mina år i FSB har jag alltid, också när andra tyckt det varit besvärligt, stått upp för S:et i förbundets namn. Som en vakthund för mina åländska brandkårsungdomar som behöver svenskan för att kunna delta och förhoppningsvis som en flytväst för det svenska i Finland i stort.

Jag är glad över att Folktinget i år valt att lägga sin Svenska Dagen fest på Åland. Lika glad är jag över att det offentliga Åland på bred front välkomnat och hittat samarbete kring firande. Detta signalerar att det finns en god förståelse och utmärkt grund för att, med våra olika förutsättningar som grund, kunna stå upp för det svenska i republiken Finland. Genom denna typ av evenemang ges möjlighet att träffas och skapa kontakter, kontakter som kan odlas och användas för att visa alla i republiken vilken styrka svenska språket är för hela landet. Att detta samtidigt görs som en hyllning till Ålands 100 åriga självstyre känns också bra. Det ger en tydlig signal om förståelse och respekt för denna för Åland speciella och mycket viktiga lösning som i grunden erbjöds av Finlands riksdag och sedan befästes i internationella fördrag. Just der faktum att självstyrelsen var något som det unga Finlands riksdag tog initiativet till är viktig att påminna dagens beslutsfattare, tjänstemän och andra om när dessa nu ibland ifrågasätter Ålands möjlighet till särskilda lösningar.

Republiken Finland har i de två språken en stor rikedom som är viktig att vårda, särskilt som en bro tilö Norden och resten av västvärlden.
Republiken Finland har i det självstyrda Åland en rikedom i hur man löst en minoritets behov som ger förutsättningar att växa och utvecklas, inte mot Finland utan tillsammans med Finland.
Dessa två rikedomar måste vi tillsammans aktivt vårda och bevara!