Åland Pride och årets Pride-vecka står nu inför dörren. Jag är så otroligt tacksam för den debattartikel i Ålandstidningen som Tage Lindfors producerat idag. Jag vill lova att ingenkänningsfaktorn gällande den för mig är mycket hög.

För egen del hade jag i min egen sinnevärd förträngt mitt sanna jag fram tills det att jag fyllde 38 år! Som Tage beskriver är det nog ändå så att jag förstått långt mycket tidigare, men i avsaknad av någon att spegla sig i anpassade man sig och förträngde vem man egentligen var, dvs killen som gillade andra killar.

För egen del tog jag steget och erkände för mig själv 2013 att detta var min verklighet, men det tog ytterligare två år av grubblande, besök hos psykoterapeuter och funderade kring om det jag kände var ”rätt” och vilka ”konsekvenserna” av att jag var jag skulle få.

Idag, 8 år senare, kan jag konstatera att jag för det första borde tagit steget långt mycket tidigare, för det andra att min inställning att inte ”skylta med min läggning ” tyvärr till delar varit med och bromsat det faktum att kärlek på intet sätt känner könsgränser!

Varje ung människa söker någon eller något att identifiera sig med. Jag konstaterar att under min uppväxt fanns inte alternativet att man skulle förälska sig i och bilda familj med någon av samma kön. Jo det fanns dom där extremerna, bögarna, som gjorde något som per definition var fel men det fanns egentligen inte som ett realistiskt alternativ att leva ett ”normalt” liv tillsammans med någon av samma kön utan då fick man räkna med att livet begränsades och framförallt att man, om man ”evisades” med att leva öppet begränsades i sina möjligheter till social samvaro och i en del fall faktiskt också i valet av en professionell karriär.

Idag ser realiteterna helt annorlunda ut. Jo då fördomarna för ”sådana som jag” finns fortfarande kvar i vissa kretsar men jag kan ändå konstatera att idag kan vi som blir kära i och vill leva med någon med samma kön väldigt långt leva tryggt och accepterat, men fortsättningsvis är det ett faktum att jag tvingas ”komma ut” med min sexuella läggning flera gånger per år I nya sociala sammanhang i motsats till någon som råkar vara heterosexuell.

Vår verklighet här på Åland kring sexuell identitet har definitivt tagit många steg på vägen till det positiva, men fortfarande har vi som människor ett extremt behov av att definiera vad som är ok och inte ok gällande kön och sexuell läggning. Här vill jag förena mig i rubriken för Tages insändare ”Släng fördomarna och ställ upp för dem som behöver det”!

Jag om någon insåg i min personliga process att mitt liv var fullt med fördomar, faktiskt så att jag kanske var mer fördomsfull än många i samhället i övrigt när det gällde dessa frågor. Med det i bagaget och när jag nu läser inlägg på allehanda offentliga forum där medmänniskor runt om i samhället stiger upp och tar avstånd från min och andras kärlek, känsla av kärlek och möjlighet att få känna kärlek gör mig beklämd och rädd, men numera också arg, förbannad och full av engagemang att stå upp för min och alla andras rätt att få vara den jag är och älska den jag vill så länge det är en kärlek som är ömsesidig och respektfull!

Jag blir både ledsen och beklämd av en diskussion som utgår från att min eller andras känslor och kärlek som utgår från premisserna jag beskrev ovan inte skulle få visas och ges som alternativ till barn och ungdomar som växer upp idag. Det var ju just detta som jag saknade i min uppväxt o och som ledde fram till att jag var 40 år! 40 år innan jag fullt ut vågade vara den jag är i ett känslomässigt perspektiv! Jag frågar mig vad vann samhället på det??

Bästa medmänniskor vad tusan är vi rädda för? Kärlek är ju något av det vackraste en människa kan uppleva? Varför skulle vi villja begränsa och förhindra någon att få känna och leva ut sin kärlek!

Till sist att erkänna och tillåta att kärlek kan vara något annat än den vi själva känner och identifierar oss med betyder ju inte att vi förminskat eller nedvärderar det ”traditionella”. Detta säger jag framförallt till alla dem som nu känner/påstår/hävdar att Pride hotar dem som hittar sin kärlek som traditionen bjuder! Inget kunde vara mer fel! För mig kan vi alla, i ”Pride”, stolthet, stå upp för vars och ens rätt att vara den man är och älska den man älskar utan att bli fördömd!
Det är verkligen inte så svårt!
Störst av allt är KÄRLEKEN! 💞💞💞